fredag 30 september 2016

Tematrio - Höstfärger i titeln

Alltså, efter (minst) 6 veckor med mykoplasmainfektion i luftrören har orken, kreativiteten och (stundvis) livslusten legat på en mindre smickrande nivå. För att råda bot på ledan är det bra att ha fasta ramar att hålla sig till. En Tematrio har, om inte fasta ramar så i alla fall ett fast tema. Det får duga tills vidare.

Innan gårdagens stormvindar hade mina blåbärsbuskar fantastiskt vackra, blodröda blad. Hösten är min favoritårstid! Träden skiftar i de varmaste av färger, luften är klar och det luktar gott. Senare, när löven ligger på marken, frasar det så härligt när jag promenerar fram bland fallna löv. Ah, om jag bara orkade gå ut! 

Nå ja, veckans tematrio berör passande hösten. Med andra ord: berätta om tre böcker som har någon av höstens färger i titeln.

1. Röde Orm av Frans G Bengtsson är en vikingasaga med berättarglädje och humor. En klassiker att läsa om någon.

2. Mannen i brunt är en av Agatha Christies första romaner. Anne Beddingfield är mysteriets hjältinna.

3. Golden Eyes av John Gideon är en briljant vampyrhistoria. Passar ypperligt en blåsig höstkväll som denna.

Hedersomnämnande: Something wicked this way comes av Ray Bradbury har ingen färg i titeln men kan mycket väl vara den ultimata höstromanen. Läses bäst kring Halloween.

onsdag 14 september 2016

Spegel, spegel

På en brun sovrumsvägg
hänger en gammal grumlig spegel
En spöklik reflektion
Vems är den sorgmodiga blicken jag ser?

© Hanna 2016

onsdag 7 september 2016

Om oceaner av tid och några fräknar

För en vecka sedan började min B-kurs i litteraturvetenskap och idag har jag lämnat in introduktionsuppgiften med nästan 5 timmar till godo. Som sagt, oceaner av tid. Verkligen! Nu följer en veckas diskussioner innan jag måste börja förhala nästa uppgift.

Jag är expert på att påbörja men aldrig avsluta uppgifter. Det faktum att jag avslutade A-kursen borde ha varit nog, jag borde njutit av det och aldrig läst fler kurser i hela mitt liv. Men så fungerar ju inte jag. Det hör väl till min natur, vad det nu är jag lider av. Om jag ens lider av något. Inte ens Pippi Långstrum led ju av fräknar fast hon hade hela ansiktet fullt. 

Men jag lider inte utav dem!
Hur vida en lider av något är nog en definitionsfråga. Fast jag lider av att så ofta ha huvudet fullt av ej avslutade projekt. Det enda som kan definieras där är graden av lidande, från lite lätt gnagande till fullskalig ångest. Inledningsuppgift A-D behöver jag inte lida utav! Det firar vi med ett avsnitt Stranger things och lite Marabou Dajm Saltlakrits (eventuellt någon form av gudagåva).