fredag 30 september 2016

Tematrio - Höstfärger i titeln

Alltså, efter (minst) 6 veckor med mykoplasmainfektion i luftrören har orken, kreativiteten och (stundvis) livslusten legat på en mindre smickrande nivå. För att råda bot på ledan är det bra att ha fasta ramar att hålla sig till. En Tematrio har, om inte fasta ramar så i alla fall ett fast tema. Det får duga tills vidare.

Innan gårdagens stormvindar hade mina blåbärsbuskar fantastiskt vackra, blodröda blad. Hösten är min favoritårstid! Träden skiftar i de varmaste av färger, luften är klar och det luktar gott. Senare, när löven ligger på marken, frasar det så härligt när jag promenerar fram bland fallna löv. Ah, om jag bara orkade gå ut! 

Nå ja, veckans tematrio berör passande hösten. Med andra ord: berätta om tre böcker som har någon av höstens färger i titeln.

1. Röde Orm av Frans G Bengtsson är en vikingasaga med berättarglädje och humor. En klassiker att läsa om någon.

2. Mannen i brunt är en av Agatha Christies första romaner. Anne Beddingfield är mysteriets hjältinna.

3. Golden Eyes av John Gideon är en briljant vampyrhistoria. Passar ypperligt en blåsig höstkväll som denna.

Hedersomnämnande: Something wicked this way comes av Ray Bradbury har ingen färg i titeln men kan mycket väl vara den ultimata höstromanen. Läses bäst kring Halloween.

onsdag 14 september 2016

Spegel, spegel

På en brun sovrumsvägg
hänger en gammal grumlig spegel
En spöklik reflektion
Vems är den sorgmodiga blicken jag ser?

© Hanna 2016

onsdag 7 september 2016

Om oceaner av tid och några fräknar

För en vecka sedan började min B-kurs i litteraturvetenskap och idag har jag lämnat in introduktionsuppgiften med nästan 5 timmar till godo. Som sagt, oceaner av tid. Verkligen! Nu följer en veckas diskussioner innan jag måste börja förhala nästa uppgift.

Jag är expert på att påbörja men aldrig avsluta uppgifter. Det faktum att jag avslutade A-kursen borde ha varit nog, jag borde njutit av det och aldrig läst fler kurser i hela mitt liv. Men så fungerar ju inte jag. Det hör väl till min natur, vad det nu är jag lider av. Om jag ens lider av något. Inte ens Pippi Långstrum led ju av fräknar fast hon hade hela ansiktet fullt. 

Men jag lider inte utav dem!
Hur vida en lider av något är nog en definitionsfråga. Fast jag lider av att så ofta ha huvudet fullt av ej avslutade projekt. Det enda som kan definieras där är graden av lidande, från lite lätt gnagande till fullskalig ångest. Inledningsuppgift A-D behöver jag inte lida utav! Det firar vi med ett avsnitt Stranger things och lite Marabou Dajm Saltlakrits (eventuellt någon form av gudagåva).

onsdag 24 augusti 2016

Ladyn med luggen

Vem är hon egentligen, hon bakom den bångstyriga luggen?

Jag skulle inte ljuga om jag kallade mig en hårdrockande (bok)nörd med en faiblesse för tatueringar, skräck och lakrits. Jag älskar vinter och snö. Längtar till julen! Skickar mängder av textmeddelanden men ringer mer sällan. Äter när jag har tråkigt och ibland när jag är ledsen. Tycker om att träna i grupp men gör det inte särskilt ofta. Älskar att bada och sörjer ibland att jag gav upp simningen för handbollen.

Jag delar mitt hem med två underbara och underhållande katter. De är mina bebisar. Vi gräver rabatter tillsammans ute på täppan. Ibland dricker jag för mycket kaffe och jag biter på naglarna så fort nagellacket flagar. Har ett kontorsjobb som tar det mesta av min tid och ork men drömmer om att kunna försörja mig på att skriva. Läsa. Måla. Går efter 36 år i livet på utredning för bipolär sjukdom och/eller ADD. Har jobbat mig igenom social fobi och är på den punkten mycket bättre nu.

Älskar mina nära och kära även om de gör mig tokig ibland. Gissar att de säger detsamma om mig. Älskar till hjärtat värker men avskyr att visa mig sårbar. Vill vara bäst på allt jag ger mig in på. Nej, förlåt - jag vill vara bäst på allt, punkt!

Dessutom förutsätter i princip alla mina framtidsplaner att jag vinner drömvinsten på Lotto. Det är väl helt realistiskt, är det inte det?

söndag 21 augusti 2016

Kantarbete


När i våras bestämde sig för att "rensa sly" tog de bort alla träd mellan mig och närmaste stigen. Med andra ord hade jag inget insynsskydd och eftersom jag är asocial och i allmänhet ogillar att känna samvaro med människor måste jag illa kvickt sätta upp ett skydd. För ett ögonblick funderade jag på en solid tvåmetersmur men ändrade mig. Jag behöver inte visa mig i min fulla knepighet. Ett helt normalt svenssonstaket fick det istället bli.

Alldeles otäckt öppet mot allmänheten! Förstår du att ångesten var total?!

Efter lite arbete med trimmer, tumstock och spett. Stolpskor på plats (more or less), detta kommer gå fint!

Monsterkatten inspekterar arbetet. Faktum är att han gärna hjälper till (läs ligger där vi ska gräva).
 
De första sektionerna kom på plats på nolltid. Undertecknad är smått lycklig och tänker: detta går som smort!

Icke hade jag anat att andra halvan var ett sammelsurium av rötter och sprängsten. Misströstan botas som tur är bäst med hårt fysiskt arbete.

Monsterkatten är mycket nöjd. Staket håller onda katter borta (eller?)

Baby steps. Baby steps. Marken blir plattare. Stolpskorna kommer så sakteliga på plats.
Vi pratar inte om hur tungt borren går i stenar eller hur marken försvinner under fötterna när sanden rinner ner mellan stenarna, okej?!

Staket på plats. Inga större sammanbrott och inga fataliteter. Vi pratar inte heller om att de två sista sektionerna är olika de övriga, okej? Okej!
Nu ska marken bara jämnas till, mer jord fyllas på och par stenpartiväxter kring de sprängstenar som inte gick att flytta. Sedan gräs. Pallkragar. Odlingsbänk. Och bäst av allt, ett perfekt ställe att sätta hammocken!