lördag 13 augusti 2016

Melankoli

Det händer ibland, ja ganska ofta faktiskt att jag känner sådan melankoli att jag måste ligga till sängs, eller på sin höjd flytta till soffan för att känna det som att jag i alla fall klivit upp. Jag har tänk att alla är som jag. Att alla ibland känner sådan melankoli och måste vara sängliggande.

Känslorna kommer i perioder, ibland starkare så att jag inte alls tar mig ur sängen och ibland svagare så att jag kan tvinga mig att göra sådant jag egentligen inte orkar, men de återkommer alltid. Då och då kommer vemodet och ångeststråken och orkeslösheten blir övermäktig. Jag bara måste dra mig undan, ligga och stirra i taket eller gömma mig under täcket. Oftast går det över på några timmar eller någon dag men vid några tillfällen har det övergått i mer långvarig nedstämdhet och ett ogenomträngligt mörker. 

Jag har tänkt att alla känner så här. Så många har talat om för mig att det är helt normalt, sinnesstämningar varierar och jag ska inte vara orolig, men jag har förstått att många inte alls mår som jag. Så klart kan alla vara missmodiga och deppiga när något skiter sig eller sömnen havererat, men alla blir inte melankoliska på det där oförklarliga sättet då man fullkomligen övermannas av känslor som inte går att sätta ord på och som man inte vet var de kommer ifrån. Känslor som inte går att härröra till någon särskild händelse men som gör behovet av att vara ensam väldigt stort.

För mig är det så skön att inte alla känner så. Samtidigt som det är skrämmande (för många har svårt att förstå skillnaden). Jag borde väl ha fattat för längesen? Här har jag gått och trott att alla mår så här men att alla andra är mycket bättre än jag på att skärpa sig, ta sig samman och rycka upp sig, och att det är därför de (till skillnad från veka lilla jag) aldrig verkar ligga till sängs i en släng av melankoli och vemod. Plötsligt känns det lite mer okej. Jag behöver inte rycka upp mig. Jag kan ju inte ens! Det är bara att följa med strömmen av känslor och vänta på att det ska vända uppåt igen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar